Jördnötshändelsen

Här kommer ett långt inlägg om Tintins jordnötsolycka.
Det är skrivet "till" Tintin eftersom jag kopierat det från ett dokument jag har där jag skriver ner, till henne, saker ur hennes vardag. Så varsågoda och läs.... det är långt... :-)

Det har varit en turbulent månad kan man säga. Eller rättare sagt förra helgen. Det började på fredagen då vi skulle till ögonläkaren på morgonen. Väl där gick det sådär med undersökningarna. Du ville inte alls titta in i maskinerna men de fick ut lite resultat som visade på att du är närsynt och behöver glasögon.
Vi åkte då till Trosa optik för att kolla in glasögon och det tyckte du var kul. När jag stod vid disken så passade du på att utforska fikabordet som fanns i butiken. Kaffe, sockerskål och bjudfat med nötter och russin. Du försåg dig med sockerbitar och nötter. När vi gick ut hade du även några nötter i handen. Vi gick till bilen för att åka hem och då satte du i halsen, rejält, så att du hostade säkert 5 minuter och började gråta. Jag antog att du satt i halsen rejält och hostat sönder dig och att halsen ömmade. Du ville åka hem och vila och grät i bilresan hem. Väl hemma somnade du ganska på en gång, du var rosslig och ”tät” i andningen men det lugnade sig när du vilade. Du hostade även en hel del.
Jag åkte till Apoteket för att köpa hostmedicin och Simon passade dig. När jag kom hem kräktes du precis och du gjorde det lite senare också. Du var trött och gnällig. Sedan somnade du till slut en sväng och jag for mot jobbet och Fredrik kom hem. Då när du vaknade var du mycket mera rosslig och hade svårt att andas. Det var bara för mig att åka hem igen och så åkte vill till Nyköping. De har ingen barnmottagning där så vi fick åka till Åsidans Vårdcentral.

Vi drog hela händelseförloppet och berättade att du tidigare visat tendenser till förkylningsastma men att du inte medicinerat för du har aldrig varit påverkad av det. Bara omgivningen som reagerat på din andning.
De gav dig ventolin att andas in och även kortison och du blev bättre, om än inte bra, och vi åkte hem. Du somnade direkt hemma och sov till 04.30 då du vaknade nedkissad.
Då var du jättetät i andningen men inte rosslig och under morgondagen blev du mer och mer rosslig och vi insåg att vi var tvungna att åka in igen. Ditt humör var påverkat och du orkade inte vara pigg och glad mer än några korta stunder innan du blev gnällig, ledsen och trött igen. Du fick andas ventolin igen och än en gång fick vi hålla fast dig. Det var hemskt och du skrek och grät högt och sprattlade, men samtidigt var du trött och påverkad av detta. Men vi var tvungna att hålla i dig. Sedan sov du 1.5 timme på mig och Fredrik (vi byttes av) innan du fick en ventolinomgång till och vi kunde åka hem.
Denna gång hjälpte inte ventolinen lika bra som dagen innan, men du var piggare och pratade i bilen. Du ville ha pizza, inte hamburgare! Pizza skulle det vara och inte pizza hemma utan ute på restaurang. Vi åt på pizzerian i Vagnhärad men du orkade inte mycket. Vi kom hem vid 17 men redan vid 19 var du sämre igen och började få feber. Vi insåg att vi behövde hjälp för natten, för tänk om det skulle fortsätta så här?
Ringde till Åsidan igen och eftersom vi redan fått hjälp av dem flera gånger men det bevisligen inte hjälpt sa de att vi skulle åka till Eskilstuna sjukhus så du kunde bli inskriven där. Vi gav dig en alvedon-supp och Örjan hämtade Hanna och Simon och så åkte vi.

Vid 21 var vi framme i Eskilstuna och skrevs in på akuten. Vi berättade hela händelseförloppet igen och du fick Ventolin vid 22 ungefär. Det är oftast jag som får hålla dig, hårt, och så lutade jag min kind mot din och viskar i ditt öra. Jag ställde frågor om mormor, pappa, farmor osv. eller så räknade jag. Ventolinen hjälpte inte mycket och du bara bad om att få sova hela tiden. Febern var 39.4 och syresättningen 90%.
Vid 23.30 ungefär fick du Ventolin igen men den hjälpte inte heller så läkaren kommer och säger att du ska skrivas in på barnavdelningen och få Ventolin var fjärde timme tills det vänder. Vid 01 kommer vi upp på avdelningen och får eget rum. Vi packar upp, du är vaken och relativt pigg, men vill sova. Sköterskorna frågar om du vill ha glass, vilket du vill, men du äter inte mycket av den. En av sköterskorna läste journalanteckningarna, frågade om jordnöten och vi berättade att du satt i halsen. Hon frågade då om du röntgats, vilket du inte hade, och hon sa då spontant att du hade något i lungorna och sprang iväg till doktorn. Det visade sig att han missförstått oss och trott att du fått jordnötter efter du blivit dålig!

Nu drog det igång ordentligt och 02.00 var vi nere på röntgen. Du var trött och gnällig, allt du ville var att få sova. Du somnade överallt bara det blev lugnt och gärna om vi buffade dig. Mitt i allt kaos var det buffning du ville ha för att bli lugn. ”Jag vill sova”, var det du sa mest under natten och du väcktes ofta.
Både vanlig röntgen och skiktröntgen blev det och vid 03.30 är det bestämt att du ska opereras på Eskilstuna sjukhus. De var på väg att skicka dig till Astrid Lindgrens sjukhus i Stockholm, men du var för påverkad av detta och blev sämre så fort att de inte vågade riskera bilfärden på 1.5 timme dit! Vid ungefär 02.30 och 03.30 får du panodil och ipren-suppar för att få ner febern som stiger.
Vi hann somna allihopa mellan alla turer in i vårt rum för vi var så trötta. Du ligger i en ”juniorsäng” och jag och Fredrik delar en 90-säng. Läkaren var förvånad att han väckte oss när han kom in för att säga att det var beslutat om operation direkt.

När vi åker ner till operation vid 04 har du 40.5 i feber och är trött och gnällig och vill bara sova. Jag kläs i gröna kläder, får en nätmössa och följer dig fram tills du får narkos. Du ligger och tittar dig trött omkring, du får bokmärken för att du är duktig och tittar lite på dem. 04.45 går vi upp till avdelningen och somnar direkt. 05.15 väcks vi och får veta att operationen gått bra, de har i din högra lunga tagit bort en liten bit jordnöt som satt där. Det hade börjat bildas var runt den och du är ”riktigt ful” i lungorna som de säger. En kraftig lunginflammation har du. Överläkaren jag pratade med i telefon hade varit med på operationen och var förvånad att nöten suttit i lungan så kort tid eftersom det redan bildats var. Han var även upprörd över att det funnits jordnötter framme hos optikern.
Du är på IVA och när vi kommer ner hör vi dig direkt och går till ditt rum på en gång utan att behöva fråga var du ligger. Du är törstig och ropar efter vatten, men får inget. Sköterskan där nere tyckte jag inte om. Hon var ”gammalmodig” och inte alls ”vänlig”, hon gör ju självklart sitt arbete men lite medmänsklighet hade inte varit fel.

Jag ger dig vatten på två ”tussar” och blöter dina torra läppar. Frågar sedan om jag ska buffa dig, vilket du vill, och du somnar igen. Din syresättning ligger nu över 90%, men du måste andas syrgas vilket du inte vill även om det bara är från en slang som ligger framför ditt ansikte. När du somnat går vi till anhörigrummet, det finns en kaffemaskin där och jag sätter på kaffe. Fredrik lägger sig i sängen där och jag lägger mig i soffan… och vi somnar direkt. Vaknar 07 av att sköterskan kommer in och säger att du är vaken igen. Jag tar med en kopp kaffe och går till ditt rum. Nu är det en annan person som möter mig, du är pigg igen. Vi ligger bredvid varandra och myser en stund i sängen. Sedan är gamla vanliga Tintin tillbaka! Du får rita och plockar med allt, vill inte ha slangen in i handen där du får näringslösning nu. Vid 09 hoppar du i sängen och IVA har informerat läkarna på barnavdelningen om din ”status” och de säger att du kan skrivas ut och komma upp dit direkt eftersom du verkar så pigg. Fredrik väcks vid denna tid ungefär, han fick ”sovmorgon” – sova 3 timmar… Vid 11 kommer morfar och Karin och hälsar på och då springer du omkring i korridorerna, äter lite glass och pratar på som attan. Det går inte att föreställa sig att du bara för några timmar sedan var helt utslagen och jättedålig.

Efter de åkt äter vi lunch, du får andas ventolin och Fredrik håller dig för första gången. Det är inte kul att behöva göra det och du skriker att du inte vill. Vid 15 åker Fredrik hem och det är bara vi kvar. Jag lyckas få dig att vila en stund, så vi sover ca 45 minuter på eftermiddagen. Vid 17 kommer moster förbi och vi umgås i korridorerna. Har lånat en vagn på avdelningen och du sitter i den och vill även dra den. Går förbi röntgenavdelningen och du trycker förstås på klockan så jag får stå där och vänta tills de öppnar för att förklara att vi inget vill J.
Moster är med när du får medicinen på kvällen. Vi är i lekrummet och jag säger att snart ska du ta medicin och sen kan vi leka igen. Du börjar gråta och säger att du inte vill ha medicin, men går iväg själv till rummet samtidigt som du upprepar att du inte vill ha medicin och att du vill leka sen. Du trycker själv i medicinen i andningsmaskinen och tar slangen och håller den mot munnen samtidigt som du gråter. Lilla skruttan.

Du äter lite middag och sedan får du välling vid 19 och så snor du runt i sängen innan vi till slut somnar vid 20. Vi håller varandra i handen. Sköterskorna kom och sa att det var fikadags vid 19… på en barnavdelning?! Jag tycker ju att i alla fall små barn ska sova eller vara på väg mot sängen vid den tiden.
Var fjärde timme hela natten kommer sköterskorna in och ger dig penicillin i handen och så får du andas ventolin. Det går bättre och bättre, även om du gråter och säger att du inte vill ha medicin behöver vi inte hålla fast dig. Uppe på avdelningen är det ingen mask du andas i utan ett rör som ”luften” kommer ut ur.

Du vaknar vid 07 igen på morgonen och är alldeles pigg och alert. Hela dagen är du som en dopad iller och börjar trotsa rejält. Antagligen både för att det är dags för trotsåldern men även för att du varit ”inlåst” så länge. Du börjar spotta på golvet, kasta mat och leksaker på golvet. För att vi ska få åka hem måste du kunna ta medicin hemma och vid 14 ska överläkaren komma och visa hur det fungerar.
Vi ska gå ner innan och hämta ut medicinen på apoteket, du har hämtat en tygväska på lekavdelningen och har den på armen. Vi står utanför rummet, i korridoren, och jag kommer på att jag måste hämta plånboken. Jag går in på rummet, hämtar plånboken, kommer ut och du är borta! Ingen Tintin i korridoren och jag ropar på dig. Vi bor ganska nära hissarna så jag går dit, inget barn. Men det låter som att hissarna rör på sig – har du tagit hissen själv? Jag tittar tillbaka i korridoren men du är inte där och jag beslutar att ta hissen ner och titta ut på varje avdelning för att se om du är där och ropar ditt namn. Men inget barn.
Kommer ner i entrén och går till receptionen och talar om att jag tappat bort dig. Förklarar hur du ser ut (du har rosa tröja och röda byxor du satt på dig själv – ut och in och bak och fram). De ska kontakta vakten och jag ger mig tillbaka till avdelningen för att tala om att du är borta. När jag klivit ut ur hissarna och går in i korridoren står du där och pratar med en sköterska. Jag förklarar kort att jag trodde jag tappat bort dig och sköterskan säger att du sagt att mamma är på apoteket
. Du hade gått till lekavdelningen för att hämta en stor illgul plastväska som jag skulle ha, för självklart måste mamma ha en väska när hon går till apoteket. Och det hade jag!

Inne på apoteket var det full fart på dig och du plockade med det mesta så jag missade när vårt nummer kom upp så vi fick vänta lite extra. Men till slut, efter ett paket tuggummi och en barntandkräm (som vi för övrigt glömde i väskan du lånat på barnavdelningen) som inhandlades så var vi uppe på avdelningen igen.
Jag var nu väldigt trött på att vara på sjukhuset och du sög musten ur mig eftersom du är så intensiv och trotsig. Vill hem. Allt hänger på att du ska kunna andas 5 andetag i ”tuben” som vi fått ut. Du vill inte och vägrar helt. Gråter, skriker, håller ihop munnen. Läkaren säger att hon ska gå ut en sväng och vi ska få prova ifred. Du vägrar och säger att du vill åka hem. Jag blir förtvivlad och ser framför mig att vi måste stanna ett dygn till på sjukhus. När läkaren kommer tillbaka går det fortfarande inte utan vi måste prova med masken som finns med för små barn och jag måste hålla fast dig som tidigare och tvinga dig att andas. Läkaren ser nog min förtvivlan och säger att om vi klarar detta hemma, och om pappan är hemma morgon och kväll (då du ska få medicinen) så får vi åka. Jag ljuger lite och säger att Fredrik har flextid och att han är hemma på morgon och kväll så vi får packa ihop och åka hem.

Det var härligt att komma hem och du är som vanligt. På torsdagen går du till dagis och det gick bara bra. Att ta medicinen hemma är inga problem, även om du första kvällen höll om dig och sa "pappa inte hålla fast mig", och ändå är det oftast jag som hållt i dig.

Stulna bilder...

Det gick! Jag fick upp en bild, rakt av snodd från mammas bildarkiv :-)
Detta är från i somras när Tintin och Amanda var en vecka i Gagnef hos mormor!



Ytterligare en bild jag snott från mamma, dock lite äldre bild från november förra året. Varför jag lägger upp den är för att visa hur lik Tintin är Hanna! Har sett bilder på Hanna i denna ålder och de är otroligt lika varandra.

Misslyckat försök att lägga upp bilder...

Jag tänkte lägga upp bilder hit, men det gick inte.
Det rätta programmet för att ändra bilder till lagom storlek finns i den andra datorn - som förstås inte har Internetkontakt...
Jag har försökt ändra de bilder jag har i denna, bärbara dator, men det går inte.
När jag försöker publicera bilder så får jag felmeddelande :-(
Så... ni som väntar får göra det ett tag till, eller vänta ända till jul ;-)

Tintin växer så det knakar.
Pratar hela tiden. 3-4-5-6-ordsmeningar hela tiden kommer från henne och hon "tänker" märker jag.
Som i kväll när hon kom till mig när jag låg och vilade och så hade hon en tuschpenna med sig. Skulle rita på papperet hon hade med sig. När hon var klar och skulle gå iväg för att visa alstret för pappa så såg hon att hon (det fanns inget lock på pennan när hon kom) hade ritat på lakanet på pappas sida. Först började hon prata om jordgubbar (det var ju en röd stor prick) och sedan att hon ritat på pappas säng och att då blir pappa ledsen... Fick ju ropa på pappa så han fick se "förödelsen". Tänk så det kan gå.

Annars går dagarna i en rasande fart. Tintin växer så det knakar som sagt var. Är längre än Amanda nu och stor som en normal 3-åring. Och pratar som attan. Inte undra på att hon tas som större än hon är. Men i vissa fall är hon ju "större", men andra gånger är hon inte mer än en vanlig 2-åring.

Pappa kan allt! Så är det. När något är trasigt här hemma så säger Tintin "pappa kan laga" eller så kan han öppna, eller tejpa, eller spika eller... han kan allt helt enkelt!
Och stark är han. "Pappa är stark" säger Tintin och så är det :-)

Och mamma har dåligt tålamod... det vet hon också. "Mamma, jäbla fan" som hon sa till Fredrik för några veckor sedan. Och så "så ja, de är bra nu lilla gumman" säger hon till mig när jag blir arg :-)

Nypon och sniglar

På vår morgonpromenad till dagis håller vi alltid utkik efter sniglar.
"mamma ropa på sniglarna" säger Tintin till mig och så får jag gå och ropa "sniglarna, kom fram nu sniglarna" och så tittar vi om vi ser några sniglar :-)
Flera nyponbuskar passerar vi också och det ska plockas många eller ett nypon varje gång. Att ta med och visa upp för Maria på dagis.
Det är rutiner runt detta med att gå till dagis.
Och självklart titta efter mopeden som vi går förbi och varje morgon vill Tintin klappa den och jag säger att den sover (vet inte hur uppskattat det skulle vara om vi klampade in i någons trädgård för att klappa på en moped) och att vi får leta efter en annan moped som inte sover :-)
Och så får vi lov att ropa lite på mopeder som ska visa sig och har vi tur så händer det att det står en moped utanför ett annat hus en bit bort. Den har vi tittat på och pratat om många gånger!

Tintin har koll på det mesta och börjar nog komma i lite förkänningar till treårstrots. Det ska ifrågasättas mer och mer. Men med ultimatum att om man inte gör en sak så kan man tyvärr inte göra det andra så funderar hon lite och så brukar hon göra det man bett om.
Och mitt dåliga tålamod har Tintin redan lärt sig... "såja mamma, det är bra nu" säger hon åt mig när jag muttrar och tyvärr svär en del *S*.
"Mamma jäblar fan" sa hon idag så jag får nog lägga band på mig helt klart...

Med andra barn går det för det mesta jättebra nu, det är bara om det är större "svagare" barn som Tintin går till attack. Mindre barn försöker hon ta hand om, jämnåriga accepterar hon eller bryr sig inte så mycket om, äldre barn försöker hon härma eller om de är blyga och "rädda" för en framåt tvååring då blir hon "provocerad" och tar övertaget. Tyvärr ibland genom att puttas eller dra i håret. Men det har blivit mycket mycket bättre mot vad det varit förut.

Briojärnvägen gillar Tintin sedan någon vecka tillbaka. Bygger stora banor själv men leker inte så mycket med den när den är klar.
Och så självklart smulan-smulan. Vad vore livet utan den dockan?! Hon får följa med på det mesta och ska förstås ha täcke om sig när hon följer med ut. Har fått några småblöjor av en kompis med liten bebis så smulan-smulan kan få lite mer "normalstora" blöjor på sig än Tintins stora.
För övrigt ska hon ha täcke eller filt på sig om hon sitter i soffan eller åker vagn. Så det är alltid minst ett litet täcke på hennes hylla på dagis som väntar för hemfärden :-)
Och fötterna måste vara täckta. Alltid. Går inte att ha fötterna utanför.

Livet i allmänhet

Det är full fart på Tintin hela dagarna.
Dagis gillar hon även om hon är lite mammig när jag lämnar. Inte så hon blir ledsen utan hon vill vara i mitt knä, vill att jag ska följa med på det hon ska göra osv. Men hennes fröken Maria gillar hon jättemycket och de brukar stå i fönstret och vinka till mig när jag går.
Och när vi går på eftermiddagarna brukar maria stå på lilla stolen (som är till för barnen att stå på för att vinka) och vinka till Tintin!

På dagis gillar Tintin att gunga! Det brukar ta mig ca 30 minuter innan vi kommer därifrån för hon måste ju gunga först om de är ute :-)
Och så är det andra barn som ska gungas och så står jag där i "gungträsket".

"I fred" använder Tintin sig ofta av. Hon går in på toaletten och vill vara i fred. Om någon annan gått iväg och stängt en dörr om sig så vill de vara i fred också :-)
Vi hör ofta våra egna ord från Tintin.
"Akta fingrarna mamma" säger hon när hon hjälper mig att klippa något.

Hon har koll på det mesta och det går att prata mer med henne så hon förstår. Vi försöker ge alternativ på saker och ting och inte bara säga nej. Det brukar gå bra.
Sedan är hon så att hon säger "nej" direkt vi föreslår något, sedan får det sjunka in och sedan säger hon att hon vill göra det i alla fall :-)

Tugga tuggummi gillar Tintin och det går inte att "gömma" det för henne. Har vi tuggummi så ska hon ha och finns det mer ska hon ha mer hela tiden.
Så ibland är det bara slut... eller så sover saker här och då får man säga hejdå. Det fungerar väldigt bra.
Piggelin vill Tintin ha när vi är på affären. Alltid! Vi har lärt henne det kan man säga. En mysig grej med en glass när vi handlat har blivit till en (o)vana att hon ska ha glass. För det ska man ju ha när man handlat... eller hur...

Smulan-smulan är med på det mesta här hemma. Smulan-smulan är Tintins docka som hon fick av Anna-Karin och Alexandra. En liten vanlig docka som kan suga på tummen. Det är första dockan/saken som hon namngett. Hon hette först Smulan, men så har det blivit Smulan-smulan av någon anledning. Hon har fått vara med på dagis också, och sover hon får man viska i närheten av henne :-)

De andra barnen på dagis går det bra med. Hon klappar de mindre barnen och vill hjälpa dem, men kan i sin iver ibland dra omkull dem i stället för att hjälpa dem framåt exempelvis.

Små bebisar är Tintin alldeles tokig i. Hon vill klappa, pussa, krama och hålla. Gärna bära också...

En härlig, intensiv liten personlighet är Tintin. Hon vet vad hon vill och när hon vill något så hörs det!

Ordförståelse

Jag är fortfarande fascinerad över alla ord Tintin kan och att hon även kan "svåra" ord och sätter in dem rätt i meningar.
Hon vet vad varmt och kallt är.
Hon börjar förstå höger och vänster.
Hon kan bakom och framför.
Hon förstår ont.
Hon vet de flesta kroppsdelarna.

Idag när vi åkte hem från frisören (Fredrik hade varit hemma) att "pappa sovit klart".
Ja, sa jag, det har han nog.
"pappa ont" sa hon då.
"Har pappa ont" frågade jag.
"pappa ont huvudet, ont axeln" sa hon då.
Vilket är rätt... men det var något jag sa till Henrik när vi var förbi där igår och han frågade hur det var med Fredrik efter första arbetsveckan :-)

Så minnet är det inget fel på.
Vi pratar även mycket om hur man beter sig med andra människor och även djur.
Frågar vi om hur man gör med andra barn säger hon "inte puttas", men nog kan hon göra det ändå när hon träffar andra barn...
När jag frågar henne om vad hon gjort på dagis säger hon "puttas" till exempel.
Visst har hon puttat andra barn, men hon har också gungat, cyklat trehjuling, fikat, åkt rutschkana och andra saker.

Ibland blir jag irriterad på andra som jag märker tycker att Tintin är "ouppfostrad". Hon är ändå bara två år gammal. Hon är stor för sin ålder, pratar väldigt mycket och är motoriskt utvecklad. Men hon är ändå bara två år i huvudet. Det går inte att "prata sönder" henne för hon förstår inte även om man tror att hon gör det.
Vi jobbar mycket med att klappa fint, att man kramas, pussas osv. Att man inte får knuffa, dra i håret eller slåss. Men det går inte in till fullo än, för hon är bara två år. Sakta men säkert når vi dit.

Dagisdags

Så var Tintin två år och en månad och det är dags för dagisintroduktion.
Trist för mamman, men kul för dottern kan man säga.
Tintin var som en dopad iller de två första dagarna vi varit där. Hon har varit intensiv, sprungit runt, puttat andra barn, dragit dem i håret, kastat saker omkring sig etc. men det var för att allt är nytt. Nya barn, nya vuxna, nya lokaler, nya saker. Allt när nytt.

I morse så pratade jag med henne om att hon kunde hjälpa de andra barnen (som är mindre) och namngav dem osv. och i dag var hon lugnare än de tidigare dagarna. När hon lärt känna barn så är hon lugnare helt enkelt.
Hon vet också att man inte ska dra, puttas eller slåss, men impulskontroll finns tyvärr inte på tvååringar så det blir en del sånt. Men när vi i enkla ord pratat om secifika situationer så är hon lugnare. Svårt att förklara, men så är det.

Sen tror jag också att det är mycket uppbyggt kring lek. Hon är inte van att leka på det sättet. Hemma så är hon med i vardagen och det vi gör. Visst har hon med en docka ibland eller leker med någon bil men sällan. Här på dagis så utgår allt från att barn ska leka och hon blir alldeles speedad då. Så många saker som är "hennes" att vakta.

Annars så är det full fart. Pratet utvecklas mycket hela tiden och det är mycket adjektiv och andra ord som kommer.
"kanske", "snart", "vill inte", "sen", "bakom", "framför" etc. hela tiden.
I morse när jag sa till henne att hon skulle hjälpa Vidar och Lukas på dagis eftersom de är mindre än henne och hämta saker och så till dem (för att få henne att hjälpa i stället för att stjälpa) så sa hon "nej".
Varför, frågade jag. "De få hämta själv" var hennes svar :-)
Ja, vad säger man som svar på det?

Hon har koll på det mesta. I morse så plockade hon ihop Fredriks shorts och la dem i smutsen för de skulle ju tvättas (de låg ju på sängen så de måste ju vara skitiga...), såg till att tvättmaskinen laddades, hjälpte till att hänga tvätt och så hjälpte hon till att duka och se till att frukosten blev fixad.
Visst tar det tid, men vad har vi bråttom till? Förutom dagisinskolningen då... vilket gjorde att jag inte hann dricka mitt kaffe som Tintin hjälpte mig att göra iordning, men vi fick ju tvätten hängd i stället :-)

Pappa frågar hon efter då och då. Det är annorlunda att han åker och jobbar och jag är hemma. Hon är mammig när han kommer hem. Han får ingen kram eller puss och hon ska bara vara med mig. Kanske "straffar" hon honom för att åka iväg på dagarna?!
"mamma inte jobba" har hon sagt ibland på dagarna. Konstigt för henne att jag är hemma och pappa jobbar.

Bebisar är hon fortsatt galen i. När vi träffar lilla Joel (2 månader nu) och Alexandra (jämngammal) så bara måste hon hålla, bära och pussa lite på Joel :-)
Vilket han inte gillar alla gånger.

Idag var vi hos just Alexandra och Joel och hälsade på. Tintin och Alexandra gick ut på promenad och vi hängde med. Tintin hade i lekparken hittat ett par "klackskor" i plast i modell större barnskor. För stora för henne, men ack så fina. De var rosa med glitter och en liten "fjäderpuff" fram på skorna, som ett par inne-damtofflor typ (om man tänker sig Amerikanska äldre hemmafruar med en fjäderboa och fjädertofflor till). De skulle hon ha på sig och Alexandra lånade Tintins "foppa-tofflor". Sedan gick de bredvid varandra med diverse attiraljer med sig - som en docka och en filt - ut på promenad. Jag sa till Anna-Karin (mamma till Alexandra och Joel) att var har våra bebisar och barn tagit vägen, här går ju två tjejer bredvid varandra :-)

Sen så började de ju förstås att slåss över något och så var man tillbaka i två-åringsstadiet igen.

Tintin härmar det mesta och tyvärr har vi hört något "fy fan" och "jälar" från henne. Men vi låtsas som inget och det har nästan försvunnit.
Hon dukar av sin tallrik och även min efter maten.
Att "ta" näsan från oss och sätta den någonstans på kroppen så att vi ska ta den och sätta den på henne någonstans är en favoritlek just nu.

Och hur kunde jag glömma... Ja må hon leva! Den låten går om och om och om och om och om och om igen. Måste vara jobbigt för henne för det tycker jag att det är som får höra den hela dagarna från henne. Hon kan i och för sig de flesta orden men det är jobbigt att i snart en månads tid få höra den hela dagarna i ända.
Björnen sover fungerar också bra. Blinka lilla stjärna och I ett hus i skogens slut kan hon också men hon sjunger inte dem så ofta.

Tintin 2 år

Tänk vad tiden går.
Tintin är två år och kan en himla massa saker. För två år sedan var hon ett litet knyte, knappt ett dygn gammal, nu är hon en "stor" tjej med egen vilja.
Hon vet vad hon vill och inte vill och busar gärna. Skrattar högt och mycket och har enormt med spring i benen.
Att vara ute är bland det bästa Tintin vet. TV har hon inte förstått sig på direkt utan går hellre ut än sitter inne. De dagar vädret inte tillåter uteaktivitet blir oftast gnälliga inomhus.
Att försöka lista upp de ord Tintin kan säga skulle ta alldeles för lång tid, hon har ett stort ordförråd och ordförståelse. Pratar i 2-3-4-ordsmeningar och det märks att hon försöker lära sig språket ordentligt för hon böjer ord på olika sätt för hon har märkt att vi vuxna gör det beroende på om det är nu, då etc.

Tintin har varit på sin första semester utan mamma och pappa. 4 dagar själv hos mormor blev det och hon har haft det toppenbra där tillsammans med Amanda. De börjar få mer och mer utbyte av varandra och det är inte bara nypande och rivande i håret från Tintins håll utan även samspel och utbyte dem emellan. Tintin pratar mycket om Amanda och mormor, vill gärna ringa dit. Fast hon säger inte så mycket :-)

Ett bra minne har hon också, hon minns vem hon fått saker ifrån. I påskas fick hon en fotoram som föreställer en groda av Farfar och Ginger och när hon tittar på den säger hon "fått av Ginger" :-)

Kalaset igår för Tintin blev bra. Lite trött och mammig var Tintin först när gästerna kom eftersom hon var nyvaken, men nyfikenheten för paketen tog överhanden till slut och hon vågade sig ut ur min famn. Mycket glasspengar fick hon :-)
Men även en springcykel som vi kallar det (en cykel utan pedaler), puzzel, glass och en handväska bland annat. Handväskan gillade hon mycket och när vi efter kalaset åkte till Trosa och åt mat så skulle den med och hon skulle ha den på armen så som hon sett mig ha min handväska.
Springcykeln var kul, men hon står mest och går på den, hon har inte fått kläm på att hon ska sitta på sadeln och sparka sig framåt. Sedan blev det ett par småvurpor också så hon gav upp cyklandet till slut. Efter fikat lekte hon och Odin ute med bollar, båda är bollfantaster så de kastade, sparkade och sköt bollar till varandra och ut i periferin :-)
Saga, som är snart ett år, behandlades ganska vördsamt av Tintin. Bebisar tar Tintin väl hand om och klappar fint på och vill hålla i famnen och Saga klassades nog som en bebis av Tintin för hon var fram och klappade henne och ville kramas.

Vi hade besök av Anna-Karin och Alexandra med lillebror Joel i lördags. Han är 1 månad.
Och Tintin ville bara klappa på honom, peta lite, flytta på filten, gunga på bilbarnstolen han satt i. Inte ens glass fick henne att överge sin position bredvid honom på golvet, så vi fick komma överrens med henne om att Joel också skulle följa med till köket (han satt i bilbarnstolen på golvet i hallen och sov) och vara på köksbordet. Då gick hon in i köket.
Sedan när han vaknat och vi satt ute så "beordrade" hon mig att hon skulle ha honom i famnen. Han protesterade lite mot det så det blev småsittningar lite då och då.
Helt fascinerad av bebisar är hon och när hon träffar någon gravid säger hon "bebis sover" om deras magar.

Sjunger gör Tintin också mest hela tiden. Det är oftast Björnen sover - man hör "inte fali" och gnolande. Sedan är det även blinka lilla stjärna där och ibland I ett hus i skogens slut.

En fantastisk och intensiv person är Tintin. Man glömmer henne inte om man träffat henne...
Glad, nyfiken, pratsam, trulig, envis, hårdhänt, skrattande, busig, killas gärna, hjälper till om man ber henne men kan lika gärna vara tvärtemot och säga nej till allt, springer oftast när vi är ute, gärna runt runt. Hoppar både jämfota och hoppsa-steg, det går inte att gå "normalt" inte :-)
Bebisgalen, glassoman, tedrickare, gillar att mysa, gnällmammig när mamma är i närheten, ska ha koll på var familjemedlemmarna är. "Tintin fölla me" (Tintin följa med) är standardordet när någon går ut.

Harfota :-)

Nu är det sommar och ofta varmt ute och då går Tintin harfota!
Det låter himla sött och det är svårt att hålla sig från att inte säga harfota själv till henne :-)
Hon är ändå väldigt duktig med ord och försöker sig på att bilda meningar av flera ord.
Som i fredags när vi stannade hos morfar och Karin på väg upp till mormor. Hon promenerade runt i trädgården, tittade på blommor, dammen de har, lekte i sandlådan och smakade smultron. När vi åkte därifrån sa hon "mera åka morfar Karin" :-)

Dragkedja har utvecklats från något som lät som "bajs" i höstas till något som kan misstas för glasögon. Det är "lasen" eller något sådant. Jag kan inte komma ihåg det nu men när jag hör det så vet jag att det är dragkedja. Glasögon har gått från "gason" till "lason" och sedan "glason".

Väldigt gnällmammig är hon nu. Är jag i närheten så kan det gnällas och låtas hela tiden. "Mammmmmaaaaaa" så där gnälligt så nackhåren krullar sig. Sitta knä, mamma hom (=kom), osv. Går jag iväg om så bara till rummet bredvid för att göra något eller hämta något så hör man ganska snart Tintin komma och förtvivlat ropa efter mamma med tårarna rullande på kinderna. Men är jag borta så är allt frid och fröjd och hon är som vanligt.

Ute gillar Tintin att vara. Det är ofta bland det första hon gör på morgonen - går fram till ytterdörren och säger "ut". Gärna titta på myror, humlor och flugor. Pratar hela tiden känns det som. Upprepar allt vi säger också. Intensivt, men härligt intensiv.
Och med det fantastiska självförtroende som två-åringar har! "Här är Tintin" kan hon säga när hon kommer in i ett rum :-)
Självklart att vi väntat på henne liksom.

Tiden går...

Ja, jag vet, det är evigheter sedan jag skrev något här. Det är inte för att det inte hänt något, men jag har inte hunnit med, kommit håg eller så har det bara inte blivit av...

Tintin käkar och växer. Pratar hela tiden. Om allt.
Härmar det vi säger och allt är NEJ. Vad vi än säger så är det "nej". Hör väl åldern till, så ibland frågar vi inte utan bara gör. För vissa saker måste man ju göra, som att sova :-)
Tintin cyklar gärna på sin trehjuling. Till skolan ska hon ofta! Hon gör ju som sina stora syskon. Nu när vädret är så härligt är det bara att öppna dörren och gå ut. Det gillar Tintin. Gå eller cykla överallt.
Hon är lite rädd för saker som låter. Mopeder, motorcyklar, motorgräsklippare etc. Nyfiken, fascinerad men lite rädd. Vill inte prova. Det säger hon själv också - "inte pova".

Hundar gillar hon också och jagar gärna efter dem för att klappa, men när de stannar och hon kan komma nära då blir hon lite "rädd" och skrattar och håller sig undan ändå. Och så ska hon klappa när de vänder sig bort eller går iväg :-)

Vid läggning nu för tiden så ska draperiet till rummet vara öppet och det ska lysa i hallen. Hanna och Simons dörrar ska gärna också vara öppna. Allt ska vara öppet.
Det är viktigt även på dagarna detta med öppet och stängt, ungefär som att det är nej till allting. När Tintin ska sova så ska hon ge pussen och sedan kramen. Eller tamen som hon säger själv.

Det händer saker hela tiden, men samtidigt är det svårt att få ner det i pränt.

Igår hade Tintin feber på kvällen. Hon hade varit hängig på dagen.
Vid 22 när vi gick och la oss hörde jag henne och jag gick in för att kolla hur det var. Då stod hon upp i sängen.
Följande dialog utspelade sig när jag kom in:
T: Humla
Jag: Humla?
T: Humla
T: Ont i Humla
Jag: Har du ont i humlan?
T: Ont i humla. Båsa.
Jag börjar blåsa lite här och där på henne. Hon lägger sig ner.
T: Botta (borta).

Sedan sov hon gott! Undrar vilken humla hon hade ont i och var den finns på henne *S*

Just ja, Tintin har fått dagisplats. På ett montessoriinriktat dagis här. Det blir bra tror jag. Har läst på om montessoripedagogiken och den stämmer överrens med mycket av det jag tror på.

Ska försöka uppdatera lite oftare nu också, men solen och de ljusa kvällarna gör att datortiden inte blir så lång...

Prat hela tiden

Det är så fascinerande att höra Tintin när hon pratar. Det bara bubblar ord ur henne och nya ord hela tiden. Var har hon hört dem? Hur har hon förstått dem? Och att hon kan sätta dem i sitt rätta sammanhang?! Vad de kan, och helt utan att man märker det så tar hon till sig ord vi säger, förstår sammanhang och får till det rätt.
Idag var vi ute och promenerade och hittade på en "agilitybana" för hundar. Tintin provgick på några av sakerna men när hon inte vågade/kunde sa hon "bår inte" och vände. Näe, ibland går det helt enkelt inte.

Tintin har blivit lugnare med andra barn och bebisar. Hon säger själv "inte nypa" och hon klappar så fint på kinderna på bebisar.
När hon träffar andra barn, speciellt större barn, så är hon väldigt nyfiken. Sitter gärna bredvid och tittar, härmar och pratar med dem. Det är så kul att se när hon försöker göra likadant som andra barn.

Ofta ska det ringas till andra. Moster och Amanda till exempel eller mormor eller morfar. Nu har hon också börjat prata lite mer och svara på deras frågor. Inte bara "jaa" till allt.

När vi förstår något hon vill så säger hon "jaaa" så mjukt och ljuvt. Inte som när hon säger NEJ eller JA med stora ord. Så gulligt att höra hennes mjuka ja när vi verkligen förstår vad hon vill. Och så säger hon "jaha" ofta, känner igen mig själv i det. Jag säger nog ofta jaha till mycket.

Hjälpsam är hon och dukar av sin tallrik efter sig och säger "tattematen" när hon är klar. Pratar hela tiden som sagt var och det är ofta 4-ordsmeningar och någon gång har jag fått det till 5 ord.

Olycka...

Igår ringde Fredrik mig på jobbet och frågade efter Tintins personnummer. Nog kan jag tycka att han borde kunna det, men icke *S*
Det visade sig att de var på väg till vårdcentralen. Han och Henrik hade varit vid deras fars hus och murat grunden till en utbyggnad. Tintin och kusinen Odin hade skruttat runt och lekt med varandra. Haft jätteskoj helt enkelt.
Klättrat, undersökt, följt efter varandra, varit vid murandet osv. Fredrik och Henrik höll på att packa ihop och hade flyttat om två plankor som legat som landgång. Där gick sedan, självklart, Tintin och Odin och så klev Tintin fel och föll.
Inget högt fall, men dock olyckligt.

Hon slog i munnen/överläppen och började blöda mycket. Fredrik tog henne, sköljde vatten och såg att det var ett ca 1 cm långt sår som antagligen behövde sys eftersom det var ganska öppet.
Men hur skulle han ta en blödande, skrikande snart två-åring till vårdcentralen? tänkte han. Men 1-2 minuter efter olyckan och sköljandet så blev Tintin lugn och glad igen!

Han satte henne i bilstolen, packade ihop det sista och for iväg. Hon pratade i bilen och höll nästan på att somna - inte på grund av fallet och ev. slag i huvudet utan för att det var vid middagsviletid.
Väl vid vårdcentralen ville hon gå själv och tittade på saker medans Fredrik skrev in henne.
Hon lekte i lekhörnan i väntrummet och fick ganska fort komma in till en sköterska som tittade på avstånd och avgjorde att en läkare skulle få titta på det hela.
En liten väntan till i väntrummet blev det (max 5 minuter tydligen) och hon lekte på där. När det var dags att träffa läkaren ville hon ha med en dockvagn in och det fick hon.
Läkaren tittade också först på avstånd, men då blev Tintin blyg och gömde sig i Fredriks famn hela tiden så till slut efter lite försök med vändande, trixande etc. så fick Fredrik helt enkelt lägga henne ner på britsen, hålla hennes händer och en sköterska höll i huvudet och så fick läkaren sy ett stygn. Hon hade självklart fått bedövning innan - ett bedövningsspray! Tack och lov för det.
Hon skrek och var ledsen, tror jag det, traumatiskt lär det ha varit. Men hur gör man annars?! söver ner? Det går ju inte att förklara för en så liten människa att de ska vara lugna och att man måste sy dem.

Tyvärr försvann läkaren direkt efter avslutat verk så Tintin fick inte bli "vän" med honom. Hon var först väldigt ledsen och bara sa Nej till allt.
Men hon blev glad väldigt fort sa Fredrik. Hon gick ut sedan med dockvagnen och ställde den på rätt ställe och så gick de till bilen. De for och handlade, hon fick en glass, och hon gick så glad och nöjd på stan så. Fast hon såg ut som att hon jobbat på ett slakteri sa Fredrik.... tröjan var ju alldeles blodig *S*. I ansiktet syntes inget alls nästan. En svart "prick" på överläppen är stygnet och det syns inte alls mycket.

Hon har sovit och ätit utan problem och slickar gärna med tungan på stygnet och såret.
Fredrik har försökt få sätta plåster/tejp på det men det vill hon inte. Han har visat på sig själv att man kan ha plåster i pannan, på armarna, på kinden, på läppen osv. för att visa att det inte är något "farligt". Men icke. Hon skrattar bara och säger "inte".

Idag har hon varit alldeles som vanligt. Såret var i och för sig inte så stort, men hon verkar helt klart vara en tålig tjej!

Förtrots

Det är mycket "inte" och "nej" här hemma. Gärna springa iväg om vi ska någonstans och skratta samtidigt.
Och högljudda protester om vi gör tvärtemot vad hon vill. Det gnälls, gråts och skriks om man inte får som man vill. Men ibland kan man inte få som man vill helt enkelt.
Annars är det en riktig solstråle vi har. Hon skrattar ofta, högt och mycket.

Mysa tycker hon om att göra. Då ska man ha täcke också :-)
Pussar får man om man frågar och nu pussas hon ordentligt - med pussljud till och med.

Tintin gillar andra barn, men river dem gärna i håret eller nyper dem i kinderna. Alltid. Lite trist när man träffar andra barn... Man får vara på helspänn hela tiden. Hon söker ju en reaktion, det märks, för hon river till och tittar sig sedan runt - vad händer nu?!
Och vi kan ju inte isolera oss och hålla oss från andra barn, även om den tanken kan vara lockande ibland... Så vi visar och visar och visar.

"Me" säger Tintin ofta, då vill hon med. Ute vill hon vara mest hela dagarna om hon får som hon vill. Cykla på trehjulingen, gå med sin dockvagn, promenera till lekparken, gunga. Ja bara vara ute.

Man får passa henne när hon ska sova, för hon har börjat med att ta av sig pyamasen och blöjan... det vill jag gärna upptäcka i tid kan jag tala om.
Fredrik råkade ut för att en morgon upptäcka att hon under natten tagit av sig. Så blöjan var torr, men det var däremot inte sängen... sedan vid middagsluren stod hon och ropade "bajsa" och när han gick till henne så hade hon tagit av sig bajsblöjan och kastat den på golvet. Så vi passar henne kan jag tala om. När hon somnat går vi in och kollar om blöjan är på eller inte.

Mammas flicka...

Ja, hon är inte bara lik mig i utseende utan även i sättet.
Kollade på kort på mig när jag var i Tintins ålder och vi är väldigt lika varandra. Sedan är hon som jag var i den åldern och vill gärna lugga eller nypa andra barn. Ibland även bita...
Så det blir en del vaktande och aktande när hon umgås med andra barn.
Hon gör det ju inte för att vara "elak" utan för att testa. Vad händer om jag gör så här? Får jag någon reaktion?

Hon är ju väldigt framtå och gåpåig och tar för sig. ”Min” som hon säger. Nu har hon även börjat säga ”Inte” och ”med”. Vill inte säger hon när hon inte vill något eller bara vill säga emot även om hon egentligen vill… Med säger hon när hon vill följa med, vara med.

Himla sött att se henne när någon går och hon rusar mot dörren, försöker sätta på sig skorna och säger ”med”. Hon vill följa med på det mesta, och allra helst om hon inte får eller kan.

Jag skrev i en ”tråd” på familjeliv angående hur många barn man ville ha följande:

jag har ett barn och är nöjd med henne!
Har ju fått till det så perfekt på första försöket
Skämt å sido så känns mitt liv fullbordat nu.
Kände ett halvår innan en otrolig biologisk klocka som klämtade - det var dags!
Och nu har den tystnat.
Det var henne vi väntade på helt enkelt!

Så känns det.

Framsteg...

Det händer saker hela tiden och samtidigt så händer det inget alls känns det som.
Vi var uppe i Gastsjön över helgen och det var full rulle minst sagt hela tiden.
En liten minikur behövdes då vår säkra sovare inte alls var så säker på natten som hon varit hittills... men finns det något bättre ställe att ta hand om en sov-kurning än Gastsjön?! :-)

På dagarna är det numera förtrots som gäller och det protesteras en hel del. Fast inte så mycket här hemma som där uppe, men kanske för att det blev en mer "extrem" situation med så mycket människor och upplevelser. Allt blev förstärkt helt enkelt.

En bra fint annars att ta till är att något sover. På tåget när jag tröttnade på att stå på toaletten och se Tintin trycka på knappen så att vatten kom i handfatet så behövde vattnet sova och vi vinkade hejdå! Fungerade jättebra.
På affären i dag hittade hon en uppsättning påskägg fyllda med godis, frestande helt klart. Hon la ett ägg i vagnen och konstaterade att det var "dodis" (godis). Jag sa att godiset behövde sova och hon gick tillbaka med ägget, men kom tillbaka med ett annat i stället... det fick ligga lite i vagnen och när vi träffade på Fredrik sa jag att ägget skulle sova och hur det nu blev så helt plötsligt gick Tintin med ägget under armen bort, genom hela affären, mot högen med godisäggen. Hon mötte en expedit och talade om att "dodis såbe" (Godis sover) och fortsatte fram, la ägget bredvid de andra och så gick vi för att leta upp pappa för att betala varorna vi skulle ha!

Mormor pratade Tintin om i början när vi kom hem, annars har det varit ganska lugnt jämfört med tidigare då hon velat ringa alla i familjen. Men så har det fina vädret lockat och vi har varit ute mycket på dagarna. Jag jobbar kväll den här veckan och är hemma på dagarna. Det är ljuvligt.

Tille tille tille - vilket betyder att Tintin killar en - hör man ofta och känner två små händer med "trasselfingrar" som trasslar mot en. Gärna i ansiktet... försöker tala om att det är bättre på magen med kill :-)

Tintins fascination för barn kvarstår. Bebisar är bra härliga, underliga och fascinerande tycker hon. Hon vill gärna ha dem i famnen och vill hålla och bära dem, vilekt kan vara lite knepigt ibland. Klappa dem vill hon göra och ibland går det överstyr. Beter de sig inte som Tintin tycker att bebisar ska göra, till exempel ligga ner på golvet eller sitta i hennes knä, så trycker hon ner dem och det brukar inte vara populärt och då blir hon frustrerad och nyper till...

Busig, glad, sprallig, nyfiken, intensiv, härjig, hårdhänt, trotsig, utforskande kan man säga att Tintin är.

Prat, prat, prat

Tintin pratar mest hela tiden. Hon är vår papegoja här hemma och härmar allt vi säger och pratar på hela tiden. Både två- och treordsmeningar kommer ur hennes mun.

Bestämd är hon också och visar vad hon vill och tycker.

Mammig är hon så fort jag kommer hem. Hon ska ha koll på mig och vara med mig hela tiden eller rättare sagt så ska jag vara med henne, jag får inte gå iväg inte. Men när det väl gäller så är pappa bäst. Det är hos honom hon vill sitta när hon ska äta välling och mysa i soffan, det är pappa hon ropar på när hon vaknar på mornarna oftast. Ganska klassiskt egentligen eftersom jag jobbar och Fredrik är hemma. Då blir jag "roliga mamma" som kommer hem, men när det gäller så är det pappa som får trösta och ta hand om.

Hon minns otroligt mycket och hänger på det mesta. "Willam sove" säger hon om vi går över till grannens pojk och knackar på och de inte är hemma. För han sov när vi var ute och promenerade en gång :-)
Tintin vill gärna gå ut också. Bara vara ute och strosa runt. Går gärna till lekparken och gungar. "Kanan" gillar hon, men är lite feg och åker inte så ofta i den.

Jag får inte sätta upp tofsar i Tintins hår, oftast inte i alla fall, men moster (Anna) får alltid göra det. Och hon får sätta upp avancerade varianter med inbakade flätor etc. Då sitter hon så stilla så.
Tintin börjar visa intresse för potta och toalett. Det är mycket "mamma kissa" och hon vill vara "naken" och utan blöja. Hon kan sitta på både potta och toalett men det händer inget. Däremot händer det ofta saker på golvet framför tv'n...

Rita i "boken" vill Tintin ofta göra. Boken är allt från böcker till tidningar. Det spelar ingen roll som sagt var om det är tidningar för det är "boken" för henne ändå. Och där ska man rita :-)
Hon ritar gärna på det mesta och hon har vetat länge vad man använder pennan till.
Många många ord kan hon nu. Hon härmar allt.

Dagarna går

Tintin röjer runt på dagarna.
Pratar hela tiden och vill gärna ringa till mommor, oster, moffaj eller fammo.
Vi använder oss av högtalarfunktionen på telefonen då så att vi kan höra och kommunicera med den hon pratar med, det kan ju annars bli ganska tyst att prata med en 1.5 åring i telefonen. Hon säger oftast mest "mmmm" eller "jaaa". Ibland blir det prat om "katten ute".
Ibland går hon runt med en gammal mobiltelefon och håller den mot örat och säger "mmmm" och "jaaaa" om vartannat. Undrar var hon fått det ifrån ;-)

Orden kommer hela tiden och hon härmar allt vi säger. På gott och ont...

På kvällarna vill hon gärna ha "jamas" på sig och sedan ska hon ha "älling". Här om kvällen skulle hon borsta tänderna innan läggdags, men hon tog bara ett par drag och sa sedan "såba". Så även om hon verkar piggelin så vill hon sova runt 19.
Vi har även infört väckarklocka på morgonen. Låter kanske lite konstigt, men hon har haft en period då hon vaknat vid 06 och inte somnat om. Hon har ropat, pratar, gnällt och låtit fram till 07 då det är morgon.
Nu har vi en väckarklocka i hallen utanför och hon säger själv "kockan" när hon ska sova. Och vi säger att man går upp när klockan ringer. Så nu sover hon längre faktiskt och sedan när klockan låter så hör man "låter" och "oj" från hennes rum :-)

Det går inte att lura en 1.5 åring :-)

Skulle lägga Tintin för natten och hivade upp henne, hon pussade pappa godnatt, in i sovrummet, ner i sängen.
"här är hästen" sa jag (en gossehäst hon har). Såg inte gossekatten hon brukar ha också. "tatten" säger hon.
"vänta så ska jag leta" sa jag och började titta mig omkring.
Ser ingen i sovrummet. Går till Hannas rum för att se om den hittat vägen dit. Men icke. Såg då en gossekanin i samma material som katten och vad sjutton. I mörkret så känns de ju lika.
In i sovrummet, lägger ner kaninen och säger "här är katten".
Tintin lägger armen om den, tittar lite på den och säger "ninen"
Kunde inte annat än skratta och säga att ja där är kaninen och gå ut!

Och i går när vi satt i bilen på väg hem efter storhandling så satt jag där bak med Tintin och hon pratade på. Hon ville prova mina "gason" (glasögon) och det fick hon (med hjärtat i halsgropen på mig, vill ju inte att 4500 ska "gå upp i rök" *S*) och försiktigt förstås. Hon provade, tittade, skrattade som vanligt och så vek hon ihop dem, la dem bredvid sig i bilbarnstolen och sa "botta" Så tydligen vet hon att saker inte är "botta" när vi, som vi trott, diskret gömt undan saker för henne och sagt "borta" och sett lite ledsna ut :-)

Annars är det full fart. Hon pratar hela tiden och skriker gärna! HÖGT!
Har en mycket bestämd vilja och vill gärna titta och lyssna på "sik", vilket är musik och Mora Träsk på DVD.
Hon snappar det mesta och glömmer inte. I kväll när jag skulle lägga henne frågade vi var hästen var, "sänge" var svaret och sen tänkte hon och sa "tatt...ninen". Hon kom ihåg att det var kaninen som låg i sängen :-)

Hon pratar som sagt var hela tiden. Säger många "avancerade" ord, som kuckeling (kyckling) och cykelen (cykeln). Hon kan ord som jag inte hade någon aning om att hon visste fanns.
Fritt vill hon ofta ha, det är Pommes frites.
Jönk säger hon om mjölk.
Numera säger hon också Simon och inte Sinen som tidigare.
Köttfärs säger hon också, men på sitt sätt, kan inte komma på nu hur det är hon säger det. Men man brukar förstå vad hon menar.

Telefon, eller Fånen som hon kallar den, gillar hon att gå runt med. Nu har hon börjat låtsasprata också och säger "mmm" och "aaaaa" :-)

Det är fascinerande detta med barn och leksaker. Vi har ju haft både bilar och gossedjur här hemma. Har inte "prackat" på henne något speciellt utan hon har fått ha vad hon vill. Hon vet vad en bil är och säger "brrr" och kör den på golvet. Men det är nu gossedjur och dockor hon gillar! Det har hon börjat med den senasste månaden. Hon bäddar om dem, bär runt på dem och så tycker hon om att leka att hon är bebis och ska sova. Lägger sig ner i soffan eller sängen och ska ha täcke/filt på sig. Mycket "tjejiga" lekar fast vi inte "trugat" på det. Det sitter i generna denna skillnad mellan män och kvinnor, inte bara socialt beteende.

Fotoförbud

Det går tyvärr inte att fotografera Tintin längre.
Så fort kameran kommer fram rusar hon mot en och ropar "Tintin" eller "min" och ska titta på bilder. Inte så lätt att fotografera "naturligt" då inte.
Det slutar då alltid med 20 minuters sittande och tittande på kameran och inte fotograferande. Så, Tintins liv i denna ålder blir dåligt dokumenterad fotomässigt.

Annars rusar dagarna på. Tintin utvecklas och växer hela tiden.
Hon pratar och pratar och pratar. Många ord i sitt ordförråd har hon.
Skulle ju vara kul att sitta och skriva ner dem men det skulle ta sån tid och så skulle jag komma på nya ord hon kan hela tiden så det skulle vara ett evighetsprojekt så det blir inget av med det.

Hon kallar ofta mig och Fredrik för Peki och Fi. Hon har kommit på att vi heter annat än mamma och pappa så det måste hon ju prova.
"Gör du" säger hon ofta också, om och om igen. Blir ganska trista dialoger som låter ungefär så här:
- Mamma, gör du
- Jag tittar på tv
- gör du
- jag tittar på tv
- gör du
- jag tittar fortfarande på tv
- gör du
- jag sitter, vad gör du?
- sitte, gör du?

Äntligen har Tintin lärt sig att säga Simon, hon sa ju Sinen förut. Men i måndags tror jag det var då kom hon och sa Fimon. Så nu säger hon det ofta och mycket. Ffffffiiiiiiimon för att riktigt påtala att hon säger hans namn.
Sik ska det lyssnas på mest hela dagarna och det innebär Musik och då Mora Träsk.
Jag tror man kan bli hjärnskadad av Mora Träsk! Jag känner mig i alla fall galen vissa dagar då jag går omkring och gnolar på "Har du aldrig sett Per sjuspring dansa" och när jag går upp på natten för att kissa har "en-fingerklappen, en-fingerklappen, en-fingerklappen är lätt lätt lätt" om och om och om igen i huvudet. Det är terror, det är psykande.
Till och med Isabell, som var här och hälsade på några timmar sa att hon hade dammsugit till "Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå" häromdagen :-)

En liten pajas är vår dotter. När vi får besök så ska det spexas. Skrattas, tjoas, springas, leka tittut osv. Gärna hoppa lite i soffan och gapskratta samtidigt.

Bara vi gör något här hemma kan hon roa sig själv. Att ta en kopp kaffe och sätta sig för att läsa tidningen går inte, då ska man med och titta på "sik". Men står man i trappen och river tapet i godan ro, då kan man lämnas ifred utan problem. Så egentligen skulle jag ta med kaffe och tidning och sätta mig i trappen. Och se lite lagom upptagen ut med tapeterna om Tintin skulle titta till mig :-)

I går hade jag tupperwareparty här hemma. Isabell kom lite tidigare och lilla spexaren gick omkring och sa "Belli" hela tiden och skrattade och stojade. Sedan kom de andra då blev Ginger favoriten. När Tintin la sig hörde vi länge att hon ropade efter Ginger :-)
Hon vet att det är Farfar och Ginger, Farmor och Örjan, Odin och Saga (pratar vi om Farbror eller Lena säger hon Odin eller Saga). Det är kul att märka att hon minns.
Vi har ett grönt plastäpple här hemma. Det är ett lock på och man kan förvara mat till exempel där i. Vi använder det sällan, men en gång i december när Hanna provade att göra glass så hade hon i glassen i det gröna plastäpplet och förvarade det i frysen. 1 gång. 2 månader sedan.
Fortfarande, varje gång Tintin ser detta plastäpple säger hon "gass" (glass).
Fascinerande.

Nästa helg ska jag och Isabell iväg till en gemensam kompis. För att Fredrik ska få lite egentid och inte bara Tintintid vilket han har hela veckorna så har jag hört med syrra så hon ska ha Tintin lördag-söndag. Första gången Tintin sover borta utan mig och Fredrik. Jag oroar mig inte för hon har sovit där förut och så är ju Amanda där :-)
Och Oste och Ola förstås.

Pikis

Här hemma är det mycket Piki, jöju och tollen som det snackas om!
Piki är samma som Fredrik, jöju betyder vad gör du och tollen är fjärrkontrollen :-)
Tintin snappar upp allt man gör.
Vi var på Team sportia och skulle byta en tröja åt Simon. Han var inte med så jag sa att jag kunde prova tröjan för att se längd på ärmarna eftersom vi är nästan lika långa. Jag tog av mig jackan och då skulle Tintin också ta av sig jackan förstås :-)

Naglarna vill hon måla, hon vet att det finns nagellack i kylskåpet och vet att det ska målas på naglarna, även om det kommer en del på fingrarna också.

Naken går hon gärna också, lite konstigt när jag sätter på mig raggsockor för jag tycker det är kyligt på golvet och hon vill ta av sig och vara naken :-)

Diska hjälper hon gärna till med och det blir sjöslag i köket när hon sätter igång. Rita i boken som Tintin säger betyder att hon vill rita på tidningar/böcker/papper. En massa streck blir det. Jag och Fredrik ska rita katter tycker hon. Så vi är hejjare på streckkatter nu.

Periodvis pratar hon om Sande (Alexander), Manda (Amanda) och Oste (Moster), och hon vill gärna ringa till dem eller morfar eller mormor.
Igår skulle Henrik komma hit och käka så hon fick hjälpa till att duka till honom, men så kom han inte och hon pratade och frågade om "abbor" (farbror) och vi sa att han nog sover (det kan hon ju "förstå") och i morse vid frukosten pekade hon på stolen/platsen där vi dukat åt Henrik i går och sa abbo såbe, vilket betyder Farbror sover :-)

Det händer så mycket hela tiden att det är svårt att komma på vad man ska skriva eftersom det är så mycket och ändå "ingenting" eftersom det är naturliga saker som bara "är" här helt plötsligt.

Bebismani!

Vi har en bebisgalning i familjen.
Tintin är alldeles tokig i bebisar. I går när Fredrik och hon var och handlade på affären styrde hon sin lilla vagn som vanligt och la i varorna Fredrik gav henne plus lite annat smått och gått :-)
De rundar några hyllor och där kommer en pappa gåendes med sitt barn i vagn. Tintin stannar, släpper vagnen och ropar "beeeeeeeebis" och springer iväg till vagnen :-)
Jag vet inte hur många barn/bebisar och föräldrar Tintin har skrämt med sin framfart. Hon vill klappa, känna, peta, pussa, krama osv. barn och bebisar och det är inte alltid mottagaren av dessa ömhetbetygelser är lika förtjust som Tintin är.

Jag tänkte häromdagen att jag skulle sätta mig och skriva ner de ord som Tintin kan. När listan var över 60 ord lång och jag fortfarande kom på ord hon kan säga och förstå så gav jag upp. Det är bara att inse att hon passerat stadiet då man fascineras över att hon kan säga vovve och inse att hon försöker säga glasögon, jacka och "mamma sitta" numera :-)
Det brukar ju vara så att om barn är tidiga motoriskt så är talet senare och tvärt om. Som att kroppen bara kan göra en sak i taget ordentligt. Men jag vet inte om Tintin inte läst de böckerna för hon är framåt både motoriskt och med talet känns det som. Klättrar och springer och pratar hela tiden. Härmar allt vi säger. Våran lilla papegoja :-)

Bilder från Thailand

På stranden i en "lånad" (läs ockuperad av Tintin) badring.


På PhiPhi kom det en riktig regnskur på kvällen. Tintin älskade det och skrattade högt och höll händerna mot skyn eller stod mitt i regnet från rännorna och njöt av det varma regnvattnet som forsade ner.


Tintin ligger och vilar middag på hotellet.


På hemresan på Bangkoks flygplats. Tintin somnade på första planet från Krabi till Bangkok och vaknade inte fast jag bar henne av planet och sedan väntade på att Fredrik skulle få vagnen och fälla upp den.


Tintin på stranden. Hon äter vattenmelon, det tyckte hon mycket om.


Tintin och Hanna vid massageställe nummer 7 på stranden. Hanna får behandling och Tintin ligger och tittar på.


Tintin i sin baddress vid havet i Ao Nang.


Den här poolen badade vi i varje dag tror jag, precis utanför våra "bungalows" var den. Barndelen till vänster och djupare delen till höger.


Tintin och Amanda hand i hand på PhiPhi. Ofta tog Amanda Tintin i handen och ledde iväg med henne och Tintin följde gärna med. "Kom Tintin, kom" sa Amanda och Tintin följde :-)


Den här katten fanns vid hotellet och Tintin ville ofta "pappa" den eller att vi skulle göra det. Pappa i detta fall betyder klappa.

Det händer mycket nu

Tintin utvecklas i ett rasande tempo hela tiden. Två-ordsmeningar börjar hon säga nu också.
Mamma sitta, till exempel och så klappar hon på soffdynan bredvid sig :-)
Hon vet vad hon vill och visar det väldigt tydligt. Det är en bestämd dam som blir väldigt arg om vi inte förstår henne eller inte gör som hon vill.
Vill hon gå ut så går hon fram till skorna och tar sina skor och säger "kona" och försöker sätta på sig dem. Och efter man fått på sig skorna ska man ha jacka och mössa. Men inte vantar, hon går hellre utan vantar och kan bli så kall att hon skriker för det gör ont, men inte att hon ska ha vantar inte. Hon vill att man ska blåsa varmluft på händerna - för det har pappa gjort och det minns hon.

Hon har börjat intressera sig för dockor. Det har hon inte gjort förut. Hon har två dockor - en som varit Hannas och en som hon fick från mormor i julklapp. I lördags skulle dockorna (Kocka = docka) hämtas från övervåningen och sitta bredvid henne i soffan när hon tittade på tv. Fredrik hade ett himla bestyr att sätta dem upp för inte fick de ligga inte, sitta skulle de göra, då blev hon nöjd. "Kocka sitta" :-)
Sedan morgonen efter så var vi på övervåningen och så började hon prata om Kocka och gick till trappen för att gå ner och det tog ett tag innan jag förstod att hon skulle hämta dockorna från nedervåningen. Sedan efter vi hämtat dem så höll hon på och pysslade med dem och jag visade docksängen och tog fram ett täcke till den.
Då skulle dockorna ligga där i sängen OCH Tintin. Men en liten docksäng orkar inte med en 14-kilos bebis så jag rensade snabbt undan leksaker och gosedjur från vaggan och så fick hon lägga sig där med dockorna.
Det är mycket lekar med att lägga sig och vila, ligga på golvet, ha täcke över sig etc.
När vi var hos Anna med familj över nyår så låg Tintin och Alexander på golvet med ett litet täcke över sig och gosade.
Hon leker mer och mer och hon och Amanda har väldigt kul ihop även om Tintin ibland blir "frustrerad" och då river Amanda (eller andra barn) i håret. Amanda tycker ju att allt är "min" så hon tar allt och Tintin får inte ha något och då blir Tintin arg och frustrerad och luggar till. Hon vet att man ska klappa fint för hon gör det direkt vi säger "klappa". Hon pussar även gärna andra och har man fått kramen så får man pussen direkt efter.

Hon härmar allt vi säger och det går att prata med Tintin på ett helt annat sätt nu mot förut. Hon förstår det vi säger och vi förstår henne.
Det går inte att skriva vilka ord hon säger och vad hon förstår för nu börjar det bli så mycket att det är svårt att komma ihåg allt.
Hon minns också väldigt mycket. Som det där med att hämta dockorna på nedervåningen - jag hade själv glömt att de var där nere. Sedan var det i söndags som hon när hon gick upp sa "ammor" och gick mot Simons dörr. Hon kom ihåg att mormor hade sovit där inne när hon var nere och hälsade på.
Hon är väldigt mammig när jag är i närheten. Hon ska ha koll på mig, hela tiden.
Går jag ur rummet så hör jag direkt "mamma" och så kommer hon och letar efter mig.

Hon klarar nu av att gå själv nerför trapporna också. Det började hon med strax innan jul. Helt plötsligt så bara öppnade hon grinden, satte sig ner och backade mot trappens början och fortsatte neråt. Grinden är mest där för att hon inte av misstag ska trilla nedför om hon springer runt på övervåningen för när hon väl går nedför eller uppför trappan är hon säker.

Tomten blev Tintin rädd för på juldagen. Hon nästan skakade i min famn så det var bara att backa undan och titta på. De andra barnen gav tomten paket som han delade ut och det där såg Tintin och till slut så gick hon ner på golvet och bort till paketsamlingen och tog ett paket som hon sträckte till tomten :-)