Ordförståelse

Jag är fortfarande fascinerad över alla ord Tintin kan och att hon även kan "svåra" ord och sätter in dem rätt i meningar.
Hon vet vad varmt och kallt är.
Hon börjar förstå höger och vänster.
Hon kan bakom och framför.
Hon förstår ont.
Hon vet de flesta kroppsdelarna.

Idag när vi åkte hem från frisören (Fredrik hade varit hemma) att "pappa sovit klart".
Ja, sa jag, det har han nog.
"pappa ont" sa hon då.
"Har pappa ont" frågade jag.
"pappa ont huvudet, ont axeln" sa hon då.
Vilket är rätt... men det var något jag sa till Henrik när vi var förbi där igår och han frågade hur det var med Fredrik efter första arbetsveckan :-)

Så minnet är det inget fel på.
Vi pratar även mycket om hur man beter sig med andra människor och även djur.
Frågar vi om hur man gör med andra barn säger hon "inte puttas", men nog kan hon göra det ändå när hon träffar andra barn...
När jag frågar henne om vad hon gjort på dagis säger hon "puttas" till exempel.
Visst har hon puttat andra barn, men hon har också gungat, cyklat trehjuling, fikat, åkt rutschkana och andra saker.

Ibland blir jag irriterad på andra som jag märker tycker att Tintin är "ouppfostrad". Hon är ändå bara två år gammal. Hon är stor för sin ålder, pratar väldigt mycket och är motoriskt utvecklad. Men hon är ändå bara två år i huvudet. Det går inte att "prata sönder" henne för hon förstår inte även om man tror att hon gör det.
Vi jobbar mycket med att klappa fint, att man kramas, pussas osv. Att man inte får knuffa, dra i håret eller slåss. Men det går inte in till fullo än, för hon är bara två år. Sakta men säkert når vi dit.

Dagisdags

Så var Tintin två år och en månad och det är dags för dagisintroduktion.
Trist för mamman, men kul för dottern kan man säga.
Tintin var som en dopad iller de två första dagarna vi varit där. Hon har varit intensiv, sprungit runt, puttat andra barn, dragit dem i håret, kastat saker omkring sig etc. men det var för att allt är nytt. Nya barn, nya vuxna, nya lokaler, nya saker. Allt när nytt.

I morse så pratade jag med henne om att hon kunde hjälpa de andra barnen (som är mindre) och namngav dem osv. och i dag var hon lugnare än de tidigare dagarna. När hon lärt känna barn så är hon lugnare helt enkelt.
Hon vet också att man inte ska dra, puttas eller slåss, men impulskontroll finns tyvärr inte på tvååringar så det blir en del sånt. Men när vi i enkla ord pratat om secifika situationer så är hon lugnare. Svårt att förklara, men så är det.

Sen tror jag också att det är mycket uppbyggt kring lek. Hon är inte van att leka på det sättet. Hemma så är hon med i vardagen och det vi gör. Visst har hon med en docka ibland eller leker med någon bil men sällan. Här på dagis så utgår allt från att barn ska leka och hon blir alldeles speedad då. Så många saker som är "hennes" att vakta.

Annars så är det full fart. Pratet utvecklas mycket hela tiden och det är mycket adjektiv och andra ord som kommer.
"kanske", "snart", "vill inte", "sen", "bakom", "framför" etc. hela tiden.
I morse när jag sa till henne att hon skulle hjälpa Vidar och Lukas på dagis eftersom de är mindre än henne och hämta saker och så till dem (för att få henne att hjälpa i stället för att stjälpa) så sa hon "nej".
Varför, frågade jag. "De få hämta själv" var hennes svar :-)
Ja, vad säger man som svar på det?

Hon har koll på det mesta. I morse så plockade hon ihop Fredriks shorts och la dem i smutsen för de skulle ju tvättas (de låg ju på sängen så de måste ju vara skitiga...), såg till att tvättmaskinen laddades, hjälpte till att hänga tvätt och så hjälpte hon till att duka och se till att frukosten blev fixad.
Visst tar det tid, men vad har vi bråttom till? Förutom dagisinskolningen då... vilket gjorde att jag inte hann dricka mitt kaffe som Tintin hjälpte mig att göra iordning, men vi fick ju tvätten hängd i stället :-)

Pappa frågar hon efter då och då. Det är annorlunda att han åker och jobbar och jag är hemma. Hon är mammig när han kommer hem. Han får ingen kram eller puss och hon ska bara vara med mig. Kanske "straffar" hon honom för att åka iväg på dagarna?!
"mamma inte jobba" har hon sagt ibland på dagarna. Konstigt för henne att jag är hemma och pappa jobbar.

Bebisar är hon fortsatt galen i. När vi träffar lilla Joel (2 månader nu) och Alexandra (jämngammal) så bara måste hon hålla, bära och pussa lite på Joel :-)
Vilket han inte gillar alla gånger.

Idag var vi hos just Alexandra och Joel och hälsade på. Tintin och Alexandra gick ut på promenad och vi hängde med. Tintin hade i lekparken hittat ett par "klackskor" i plast i modell större barnskor. För stora för henne, men ack så fina. De var rosa med glitter och en liten "fjäderpuff" fram på skorna, som ett par inne-damtofflor typ (om man tänker sig Amerikanska äldre hemmafruar med en fjäderboa och fjädertofflor till). De skulle hon ha på sig och Alexandra lånade Tintins "foppa-tofflor". Sedan gick de bredvid varandra med diverse attiraljer med sig - som en docka och en filt - ut på promenad. Jag sa till Anna-Karin (mamma till Alexandra och Joel) att var har våra bebisar och barn tagit vägen, här går ju två tjejer bredvid varandra :-)

Sen så började de ju förstås att slåss över något och så var man tillbaka i två-åringsstadiet igen.

Tintin härmar det mesta och tyvärr har vi hört något "fy fan" och "jälar" från henne. Men vi låtsas som inget och det har nästan försvunnit.
Hon dukar av sin tallrik och även min efter maten.
Att "ta" näsan från oss och sätta den någonstans på kroppen så att vi ska ta den och sätta den på henne någonstans är en favoritlek just nu.

Och hur kunde jag glömma... Ja må hon leva! Den låten går om och om och om och om och om och om igen. Måste vara jobbigt för henne för det tycker jag att det är som får höra den hela dagarna från henne. Hon kan i och för sig de flesta orden men det är jobbigt att i snart en månads tid få höra den hela dagarna i ända.
Björnen sover fungerar också bra. Blinka lilla stjärna och I ett hus i skogens slut kan hon också men hon sjunger inte dem så ofta.