Prat hela tiden

Det är så fascinerande att höra Tintin när hon pratar. Det bara bubblar ord ur henne och nya ord hela tiden. Var har hon hört dem? Hur har hon förstått dem? Och att hon kan sätta dem i sitt rätta sammanhang?! Vad de kan, och helt utan att man märker det så tar hon till sig ord vi säger, förstår sammanhang och får till det rätt.
Idag var vi ute och promenerade och hittade på en "agilitybana" för hundar. Tintin provgick på några av sakerna men när hon inte vågade/kunde sa hon "bår inte" och vände. Näe, ibland går det helt enkelt inte.

Tintin har blivit lugnare med andra barn och bebisar. Hon säger själv "inte nypa" och hon klappar så fint på kinderna på bebisar.
När hon träffar andra barn, speciellt större barn, så är hon väldigt nyfiken. Sitter gärna bredvid och tittar, härmar och pratar med dem. Det är så kul att se när hon försöker göra likadant som andra barn.

Ofta ska det ringas till andra. Moster och Amanda till exempel eller mormor eller morfar. Nu har hon också börjat prata lite mer och svara på deras frågor. Inte bara "jaa" till allt.

När vi förstår något hon vill så säger hon "jaaa" så mjukt och ljuvt. Inte som när hon säger NEJ eller JA med stora ord. Så gulligt att höra hennes mjuka ja när vi verkligen förstår vad hon vill. Och så säger hon "jaha" ofta, känner igen mig själv i det. Jag säger nog ofta jaha till mycket.

Hjälpsam är hon och dukar av sin tallrik efter sig och säger "tattematen" när hon är klar. Pratar hela tiden som sagt var och det är ofta 4-ordsmeningar och någon gång har jag fått det till 5 ord.

Olycka...

Igår ringde Fredrik mig på jobbet och frågade efter Tintins personnummer. Nog kan jag tycka att han borde kunna det, men icke *S*
Det visade sig att de var på väg till vårdcentralen. Han och Henrik hade varit vid deras fars hus och murat grunden till en utbyggnad. Tintin och kusinen Odin hade skruttat runt och lekt med varandra. Haft jätteskoj helt enkelt.
Klättrat, undersökt, följt efter varandra, varit vid murandet osv. Fredrik och Henrik höll på att packa ihop och hade flyttat om två plankor som legat som landgång. Där gick sedan, självklart, Tintin och Odin och så klev Tintin fel och föll.
Inget högt fall, men dock olyckligt.

Hon slog i munnen/överläppen och började blöda mycket. Fredrik tog henne, sköljde vatten och såg att det var ett ca 1 cm långt sår som antagligen behövde sys eftersom det var ganska öppet.
Men hur skulle han ta en blödande, skrikande snart två-åring till vårdcentralen? tänkte han. Men 1-2 minuter efter olyckan och sköljandet så blev Tintin lugn och glad igen!

Han satte henne i bilstolen, packade ihop det sista och for iväg. Hon pratade i bilen och höll nästan på att somna - inte på grund av fallet och ev. slag i huvudet utan för att det var vid middagsviletid.
Väl vid vårdcentralen ville hon gå själv och tittade på saker medans Fredrik skrev in henne.
Hon lekte i lekhörnan i väntrummet och fick ganska fort komma in till en sköterska som tittade på avstånd och avgjorde att en läkare skulle få titta på det hela.
En liten väntan till i väntrummet blev det (max 5 minuter tydligen) och hon lekte på där. När det var dags att träffa läkaren ville hon ha med en dockvagn in och det fick hon.
Läkaren tittade också först på avstånd, men då blev Tintin blyg och gömde sig i Fredriks famn hela tiden så till slut efter lite försök med vändande, trixande etc. så fick Fredrik helt enkelt lägga henne ner på britsen, hålla hennes händer och en sköterska höll i huvudet och så fick läkaren sy ett stygn. Hon hade självklart fått bedövning innan - ett bedövningsspray! Tack och lov för det.
Hon skrek och var ledsen, tror jag det, traumatiskt lär det ha varit. Men hur gör man annars?! söver ner? Det går ju inte att förklara för en så liten människa att de ska vara lugna och att man måste sy dem.

Tyvärr försvann läkaren direkt efter avslutat verk så Tintin fick inte bli "vän" med honom. Hon var först väldigt ledsen och bara sa Nej till allt.
Men hon blev glad väldigt fort sa Fredrik. Hon gick ut sedan med dockvagnen och ställde den på rätt ställe och så gick de till bilen. De for och handlade, hon fick en glass, och hon gick så glad och nöjd på stan så. Fast hon såg ut som att hon jobbat på ett slakteri sa Fredrik.... tröjan var ju alldeles blodig *S*. I ansiktet syntes inget alls nästan. En svart "prick" på överläppen är stygnet och det syns inte alls mycket.

Hon har sovit och ätit utan problem och slickar gärna med tungan på stygnet och såret.
Fredrik har försökt få sätta plåster/tejp på det men det vill hon inte. Han har visat på sig själv att man kan ha plåster i pannan, på armarna, på kinden, på läppen osv. för att visa att det inte är något "farligt". Men icke. Hon skrattar bara och säger "inte".

Idag har hon varit alldeles som vanligt. Såret var i och för sig inte så stort, men hon verkar helt klart vara en tålig tjej!