Förtrots

Det är mycket "inte" och "nej" här hemma. Gärna springa iväg om vi ska någonstans och skratta samtidigt.
Och högljudda protester om vi gör tvärtemot vad hon vill. Det gnälls, gråts och skriks om man inte får som man vill. Men ibland kan man inte få som man vill helt enkelt.
Annars är det en riktig solstråle vi har. Hon skrattar ofta, högt och mycket.

Mysa tycker hon om att göra. Då ska man ha täcke också :-)
Pussar får man om man frågar och nu pussas hon ordentligt - med pussljud till och med.

Tintin gillar andra barn, men river dem gärna i håret eller nyper dem i kinderna. Alltid. Lite trist när man träffar andra barn... Man får vara på helspänn hela tiden. Hon söker ju en reaktion, det märks, för hon river till och tittar sig sedan runt - vad händer nu?!
Och vi kan ju inte isolera oss och hålla oss från andra barn, även om den tanken kan vara lockande ibland... Så vi visar och visar och visar.

"Me" säger Tintin ofta, då vill hon med. Ute vill hon vara mest hela dagarna om hon får som hon vill. Cykla på trehjulingen, gå med sin dockvagn, promenera till lekparken, gunga. Ja bara vara ute.

Man får passa henne när hon ska sova, för hon har börjat med att ta av sig pyamasen och blöjan... det vill jag gärna upptäcka i tid kan jag tala om.
Fredrik råkade ut för att en morgon upptäcka att hon under natten tagit av sig. Så blöjan var torr, men det var däremot inte sängen... sedan vid middagsluren stod hon och ropade "bajsa" och när han gick till henne så hade hon tagit av sig bajsblöjan och kastat den på golvet. Så vi passar henne kan jag tala om. När hon somnat går vi in och kollar om blöjan är på eller inte.

Mammas flicka...

Ja, hon är inte bara lik mig i utseende utan även i sättet.
Kollade på kort på mig när jag var i Tintins ålder och vi är väldigt lika varandra. Sedan är hon som jag var i den åldern och vill gärna lugga eller nypa andra barn. Ibland även bita...
Så det blir en del vaktande och aktande när hon umgås med andra barn.
Hon gör det ju inte för att vara "elak" utan för att testa. Vad händer om jag gör så här? Får jag någon reaktion?

Hon är ju väldigt framtå och gåpåig och tar för sig. ”Min” som hon säger. Nu har hon även börjat säga ”Inte” och ”med”. Vill inte säger hon när hon inte vill något eller bara vill säga emot även om hon egentligen vill… Med säger hon när hon vill följa med, vara med.

Himla sött att se henne när någon går och hon rusar mot dörren, försöker sätta på sig skorna och säger ”med”. Hon vill följa med på det mesta, och allra helst om hon inte får eller kan.

Jag skrev i en ”tråd” på familjeliv angående hur många barn man ville ha följande:

jag har ett barn och är nöjd med henne!
Har ju fått till det så perfekt på första försöket
Skämt å sido så känns mitt liv fullbordat nu.
Kände ett halvår innan en otrolig biologisk klocka som klämtade - det var dags!
Och nu har den tystnat.
Det var henne vi väntade på helt enkelt!

Så känns det.