Tiden går...

Det har hänt en del sedan senaste uppdateringen.
Tintin fortsätter att växa och utvecklas, en njutning att umgås med är hon.

Hennes farfar gick bort i april och vi har pratat mycket om döden och vad som kan hända och så. Tintin har sitt egna sätt att få farfar att vara här med oss.
Hon tar på sig själv (eller någon annan) och blåser i händerna (kupade framför munnen) och viftar sedan ut med händerna framför sig. Då är farfar hos oss. Sedan gör hon alltid två gånger till för att Pascal (farfars hund) och Tusse (tror jag katten hette, också Farfars) också ska vara med. Men farfar kommer alltid först.
Sedan när man vill att de ska försvinna så slår man ihop handflatorna mot varandra och drar ihop händerna till knytnävar.

Tintin var med på begravningen. Sina allra finaste kläder hade hon tagit på sig. Den turkos-vita klänningen och en blommig sjalett till det och under hade hon den vinröda tyllkjolen.
Sedan hade hon med sig sin "brudslöja", vilket är ett gammalt myggnät till vagnen, som hon bytte till under begravningen.
Tintin hade skrivit ett brev till farfar som hon ville ha i plastficka och som ska sitta på hans grav/i minneslunden. Där skrev hon "Hej farfar. Puss. Jag älskar dig. Från Tintin". För som Tintin förklarade så vågade hon inte säga det när farfar levde så hon skrev det istället till honom.
Och sedan målade hon färgglatt så han skulle förstå att hon älskar honom. Och hon målade ett färgglatt moln med farfar på, tre ben råkade han få men det gör ju inget och så hade han vingar för han är en ängel nu, och så var hunden och katten med där.

Klok som en bok är Tintin. Omtänksam och vänlig.
Alla sniglar hon ser ska "räddas". Flyttas över till gräset om de är på vägen, och det gäller att kontrollera vilket håll de var på väg åt så att man inte vänder dem åt fel håll så de får börja om från början igen :)