Borta bra men hemma bäst!

Så tror jag att Tintin känner just nu.
Vi har varit på vift mest hela veckan känns det som. I tisdags träffade vi Ulrika och lilla Oskar inne i Stockholm och strosade, åt och kollade i affärer. I onsdags var det dags att träffa Annelie och lilla Elliot för mat, prat och strosande även då (även om vädret inte var det bästa, usch vad det blåste). Sedan for vi vidare till Västerås och Anna.
Tidigare när vi åkt buss och pendeltåg har Tintin gillat det och sovit hela resan, men inte nu längre. Stora ögon har hon och tittar sig omkring. Sova gör hon väldigt ytligt och kort under dagarna så hon blir alldeles röd runt ögonen. Bussresan från stockholm till Västerås var inte någon höjdare, för medpassagerarna... Hon var INTE nöjd i början om man säger så. Till slut åt hon lite och somnade sen i famnen efter att medpassagerarna säkert funderat på om jag inte nöp henne litegrann :-)
Anna, Alexander och Amanda mötte upp i Västerås sen. Amanda kan gå nu!!! Kul att träffas!
Full fart var det på Amanda och hon var mycket glad åt att se Tintin, men inte lika "fysiskt" glad som när vi träffats förut. Tintin fick prova Amandas gamla babygym och det var en klar favorit så det ska lånas så fort som möjligt! Hon tittade, försökte fånga sakerna och låg och boxades och "pratade" med dem. Dock blev hon alldeles trött till slut på kvällen och somnade redan 20.00.

Nätterna har varit sämre än hemma, men det kan man ju förstå när man är på ett nytt ställe med nya människor, dofter och saker. Vi var förbi gammelfarfar och Siv tillsammans med morfar som kom farande från Sala för att träffa barnbarnen. Amanda promenerade runt och var glad hela tiden så gott som! Som vanligt. Gladare unge får man ju leta efter (och intensivare unge får man oxå leta efter :-) ). Siv hade gjort ett underbart lapptäcke till Tintin! Det låg Tintin på sedan i vagnen, mysigt ombonad.

I dag var det upp tidigt som gällde. Iväg med buss till tåget hem. Det var försenat förstås. På tåget åt hon och sov och vaknade förstås när vi var framme för byte i Stockholm. Även på nästa tåg åt hon och somnade och vaknade när vi klev av tåget. Väl hemma var det bara att äta en snabbis för den ömma modern och sedan bege sig till Trosa för återträff för föräldragruppen. Tintin var en av de största (om inte den största) bebisen i gruppen och då var det ändå bebisar som var 3 månader "gamla" där. Stor, stadig och trött kan man sammanfatta det hela. Hon åt, sov, snuttade, sov, snuttade, sov under hela träffen. Fast jag förstår henne. Hon har ju varit social och vaken i dagarna 4 och sovit dåligt på dagarna (som vanligt) så man kan ju inte vara på topp jämt. När vi kom hem sen sov hon till slut 1.5 timme nästan sammanhängande och när hon sedan hämtades upp av Fredrik blev hon väldigt glad när hon vaknat till ordentligt. Hon har legat och skrattat, pratat och gurglat till honom och sedan legat på sängen och pratat med takfläkten och det verkar som att hon är väldigt glad att vara hemma! Hon känner igen sig märker man och hon känner igen Fredrik också. Kul att se!
Näe, nu är det matdags för de stora i familjen :-)