Gnälldagar och trötta mammor

Det har varit stört omöjligt nästan att få Tintin att sova på dagarna ordentligt. I går gick vi till och med ut på promenad när det var dags för sovtid för henne. Två timmar var vi ute och gick, sov hon?! Det beror på hur man ser det. Hon somnade till först efter 40 minuter och sov sedan väldigt ytligt och lätt, så fort vagnen stannade eller åkte i ett "oskönt" gupp så tittade Tintin upp. Först vid 21.30 på kvällen somnade hon, efter att ha legat vid bröstet i ca. 45-60 minuter. Suck, jag håller på att förvandlas till en jättenapp!
I dag har det varit likadant. Hon har småsovit lite då och då, men inte några långa stunder förräns på eftermiddag/kvällen då hon somnade (vid bröstet förstås) och sov 2.5 timme i famnen på mig. Jag sov också då för jag var så trött. Var alls ingen pedagogisk eller värst trevlig mamma tidigare på eftermiddagen då dottern skrek för att hon var trött och ville ha mat, men skrek med bröstet i munnen för att hon var så trött att hon inte orkade äta och ville ha mat för att kunna sova... Total härdsmälta var det hos dottern och även hos mamman som varit uppe och vagnat under natten i en timme och sedan matat och blivit väckt på morgonkvisten också. Tur att Fredrik har ett tålamod större än ett världshav! Han fick rycka ut akut och skilja de två "kombatanterna" åt så att dottern förvisso fortsatte vara hungrig, men mamman kunde samla nerverna och skjuta tröttheten åt sidan och komma ner och vara mer pedagogisk mamma och dottern åt då med god aptit utan problem och sov sedan de där 2.5 timmarna då även mamman sov! Och jag tackar gudarna varje dag för att jag fått ett så lugnt barn ändå... för dåligt tålamod har jag gott om :-)