Det går framåt!

Eller rättare sagt, det KRYPS framåt! Sakta, sakta, men säkert. Det är inte några jättekryptag hon tar men lite framåt kommer hon!
Och tre tänder har hon också nu. Den tredje upptäckte vi av en slump förra fredagen, helt plötsligt fanns den bara där när jag kände.
Det händer något hela tiden och ändå står tiden stilla känns det som.
Tintin gillar att sitta på golvet och att luta sig framåt, stå på alla fyra, gunga lite, kraypa några steg framåt, sätta sig upp igen och så luta sig framåt... osv. Och så ska jag förstås vara alldeles nära henne om hon får som hon vill. Helst sitta bredvid henne på golvet. Men det går ju inte, jag måste ju göra annat också och när jag då reser mig upp, om jag går ur rummet, om jag sitter på en stol en meter eller så bort så tittar hon upp, munnen börjar darra och så börjar hon gråta.
Det hör väl till åldern så det är bara att "bita ihop". Jag pratar högt för mig själv om jag går ut ur rummet för att hon ska höra mig och jag går bara kortvändor. Sedan försöker jag ta med henne i det jag gör - lagar mat, fixar med tvätten osv.
Men det bästa som hon vet för närvarande är att bada! I badbaljan, i diskhon, på badhuset. Det spelar ingen roll alls var det är bara det är vatten med i bilden. Så ibland får hon sitta i diskhon (förstås rengjord :-) ) och plocka med saker och plaska med vatten och är så lycklig så. Då bryr hon sig inte alls var mamma är någonstans. Hm, här är man utbytbar mot en balja vatten :-)