Barnledigt!

I fredags var första gången jag sov utan Tintin. Jag var på tjejmiddag och Fredrik och Tintin huserade hemma för sig själva. Det hade gått ypperligt bra, vilket jag inte betvivlat en sekund, och jag kom hem på lördag vid 15-tiden. Tintin var glad att se mig, men hade nog inte saknat mig så mycket direkt.
Hon kryper annars på här hemma och gillar inte när man lämnar henne. Även om hon ser en, till exempel om hon är kvar i vardagsrummet och jag går ut i hallen, så blir hon så ledsen så ledsen. Då kryper hon sakta emot en med tårarna rinnande och gråter hjärtskärande.