Kompisar och känslor

Tintin kan fullständigt bryta ihop om det inte finns någon kompis hemma att leka med eller om en kompis vill gå hem när de är här.
"Vem ska jag då leka med, jag vill ha en kompis att leka med" och skrik och gråt.
Igår var grannens barnbarn på 2 år inne på besök och när hon skulle hem - gråt och tandagnissel från Tintin. Och då var ändå utbytet med den flickan inte så stor. Hon är snart 2 år, pratar inget och är väldigt försynt.
De "byggde" lego bredvid varandra. Eller rättare sagt den flickan tog upp bitar och gav till Tintin.
Men ändå så bröt Tintin ihop när flickan skulle gå.
Kompisar är väldigt viktiga just nu.

Sedan är det intressant att höra input som kommer från dagis. Jag kan inte påstå att vi gör skillnad på pojkar och flickor här hemma men Tintin har talat om att svart är en pojkfärg. Och hon vill inte leka med pojkar för pojkar leker med pojkar och flickor leker med flickor.
Och jag tror det är så på dagis.
Där leker killar för sig och tjejer för sig - inte alltid men grovt draget.

Jag vill att Tintin ska välja kompisar utifrån om hon tycker om att vara med dem och inte för att det är en kille eller tjej.

Tintin ska bli förskolare när hon blir stor - jag tror hon menar förskollärare. Fast kanske bara för först ska hon bli sjörövare och leta efter skatter :-)
Fast hon har även sagt att hon inte ska jobba när hon blir stor för då ska hon vara storasyster.
Det är fascinerande att höra hennes funderingar över saker och ting.

Nu har hon även kommit in in STORA varför-åldern. Tidigare har hon frågat "varför då då" lite allmänt, men nu är det VARFÖR och med betoning så att det hörs att hon verkligen vill veta varför. Och när man svarat så kommer ju nästa varför... Det blir väldigt tröttsamt till slut.